Såå mycket funderingar & mycket ångest..

Jag försöker dagligen få ordning på mitt liv, men det är så svårt och fajten känns som att slåss mot en betongvägg och nu har jag dippat igen och allt känns meningslöst och hopplöst. Och jag vill bara gå ner i vikt, känner mig fet, äcklig & misslyckad. Saknar mitt jobb, saknar det liv jag hade för x antal år sedan samtidigt som det gör ont att tänka på hur mycket jag förlorat men jag har fortfarande en underbar familj & vänner & chefer som vill att jag ska bli frisk. Men hur ska jag lyckas med det när jag inte ens klarar av att vara hemma? Sen jag blev utskriven så har det varit kaos i mitt huvud, och Seroquelen hjälpte i början jättebra men nu har det blivit instabilt igen och antingen kör jag på som att inget har hänt och alla får tro att jag mår bra eller så erkänner jag att jag inte klarar av det såkallade livet och jag blir antingen inlagd igen eller övermedicinerad..

Vad gör jag?
Det enda jag vill är att få ett liv värt kallas ett värdigt liv.
Jag har världens bästa familj, några mkt nära vänner & ett superjobb som väntar när jag är frisk & inte sjukskriven och jag har hästarna & hundarna men depressionen gör att jag ser inte som skäl nog att leva i detta kaos. Ibland funderar jag på om jag är för sjuk att vara i öppenvården och borde bo i boende / behandlingshem samtidigt som jag är ju frisk nog att bo med familjen som får stå ut med mitt humör :(

Tro mig jag ville aldrig bli sjuk, speciellt inte i ätstörningar och jag trodde att jag skulle kunna ta mig ur det men just nu vill jag bara börja svälta mig själv igen men samtidigt vet jag att då kommer jag aldrig må bättre, samtidigt som jag vet inte hur länge till jag orkar må såhär :(